Motivation – Vad det än handlar om sÃ¥ mÃ¥ste vi motiveras för att nÃ¥ ens acceptabla mÃ¥l, sen kan det vara motivation av det sämre slaget, tvÃ¥ng eller av det bättre slaget, självuppfyllelse, som sägs vara den högsta formen av behovstillfredsställelse.
Naturligtvis har vi olika grader däremellan och varierande motivationsgrad beroende på situation, tidspunkt, humör osv.

Vad jag tror är viktigt för motivationen och att kunna hålla den uppe i träningssammanhang, eller för att ta sig i den där schyssta sommarformen man är ute efter, är mål och delmål.

MÃ¥l – MÃ¥let du satt upp för hela resan, det mer övergripande som exempelvis tvättbrädan när semestern faller in.

DelmÃ¥l – SmÃ¥ mÃ¥l pÃ¥ vägen mot ditt huvudsakliga mÃ¥l, rimliga mÃ¥l som sätts upp och med motivation/diciplin faktiskt kan nÃ¥s inom kortare perioder.

Eyes on the Target – ”Om du vill fÃ¥ ett skepp byggt, skall du inte sammankalla folk för att tillverka timmer eller redskap. Du skall inte ge dem uppgifter eller fördela arbetet – men du skall väcka deras längtan efter upplevelserna pÃ¥ det stora öppna havet.”
Dvs. lägg fokus på det positiva, visualisera din målbild och sträva efter det med den i bakhuvudet, suget efter kolhydraterna i form av rostmackan eller oviljan att dra på sig träningsbrallorna för morgonpromenaden kanske övervinns lite lättare.

Vad kan delmålen handla om?
Allt från 85kg i bänkpress om du idag klarar 80, eller kanske 3cm mindre midjemått på en uppsatt kortare tidsperiod, eller varför inte 3kg på vågen innan månadens slut.

Men är du motiverad tillräckligt?
Målbilden och delmålen måste på samma gång uppväga uppoffringen, är målet värt resan eller är soffan skönare än powerwalken oavsett resultat?
Det är nog något man måste fråga sig, är jag tillräckligt motiverad?

Don´t let anyone rain on your parade! – ”Motivation is simple. You eliminate those who are not motivated.”
Lätt sagt, svårare gjort kanske, men att eliminera moment du inte klarar av går att göra till viss del. Har du en bekant som har ovanan att ständigt och jämnt frossa i dina favoritkakor, så umgås med denna/denne på din eventuella fridag eller ställ lite krav.
Har du tidsbrist och inte klarar att kombinera ditt planerade träningspass med en annan aktivitet, förlägg denna så gott det går åt din vilodag.
Att eliminera ”problem” behöver inte vara riktigt sÃ¥ ”hitman-aktigt” som det lÃ¥ter, och inte heller sÃ¥ hemskt och gÃ¥ ut över ditt övriga liv.

Motivation kräver ständiga toppar – Det är som magsäcken, det krävs att du fyller pÃ¥ vid jämna mellanrum för att behÃ¥lla en hög nivÃ¥.
Vad motiverar dig, är det nÃ¥gon fysisk person, en bild, en gammal bild pÃ¥ dig själv, en förebild eller ett skräckexempel…ja vad det än är sÃ¥ krävs det att du vid jämna mellanrum fyller pÃ¥ eller pÃ¥minner dig själv om varför du gör som du gör.

Förenkla till motivationen nästan bara är det som fick dig att börja och rutinerna är det som fÃ¥r dig att fortsätta – När du kommit in i rutiner, när du förenklat allt till den milda grad du kan, när du byggt upp en trygghet i det du gör och det ter/kommer sig naturligt. Det är dÃ¥ du bara behöver fylla ”motivationskontot” emellanÃ¥t och mindre kan vara tillräckligt.
Vad jag menar är: När du har alla förutsättningar, om det handlar om planerad tid, eller om färdiga matlÃ¥dor, om rätt mat hemma och bristen pÃ¥ fel, eller att göra det lika lätt och ledigt att ta fram din dietmat som att dra fram billys panpizzan frÃ¥n frysen (även om gladiatorerna äter sÃ¥na är dom inte nÃ¥got vidare) dÃ¥ har du mycket vunnet och klarar dig nog lättare ur en motivationssvacka än i motsvarande situation med tidsbrist, frysen full i pizza och brist pÃ¥ annat än chokladkakor i kylen…. don´t you think?

Datumet för SM i Västerås är spikat nu, gissade väl på just den helgen redan innan men nu är det officiellt på SKKF´s hemsida.
Så den 6e eller 7e står man på scenen i Västerås, något annat är inget alternativ då jag redan spikat hela min semesterledighet innan tävling och hoppar sådeles över beachen och uteserveringshänget den här sommaren.
Sen står det inte och faller med just hur jag förlägger ledigheten, utan nu har jag bestämt mig och stångar hellre pannan blodig än uteblir från uppsatt mål.

Är det pÃ¥ nÃ¥got sätt dumt att säga ordet ”fet” eller omnämna en kroppsform som fet, sÃ¥vitt jag vet sÃ¥ finns det inom sjukvÃ¥rden vedertagna begrepp som övervikt och fetma.
Fet borde väl vara en form av fetma?

Hur som helst verkar ordet vara lite tabu, exempelvis skriver Aftonbladet om ”extrakilon” och överhuvudtaget sÃ¥ verkar omskrivningar vara populärt istället för att se sanningen i vitögat och erkänna att tjejen i artikeln som väger 111kg pÃ¥ 170cm längd lider av fetma, dvs är fet.

För att dra ett exempel från den kalla verkligheten:
Arbetande ung tjej i dryga tjugofemårsåldern har problem att sköta arbetet pga hennes övervikt, gissningsvis cirka hundra kilo kropp liten tjej drar omkring på.
Tjejen skall in på en hälsoundersökning genom företagshälsovården.
Eftersom problemet är uppenbart så kontaktas företagsläkaren och ombeds lyfta frågan om hennes vikt med henne för eventuella åtgärder, varvid han låter hemskt osäker och svarar med:
- ”Ja det är ju känsligt sÃ¥nt där, unga tjejer och vikt du vet.”
Jag frågar mig alltså, vem skall lyfta problemet om inte ens sjukvården vågar utan att få direkta uppdrag om det.
Den här läkaren hade alltså låtit ett uppenbart problem alternativt djupare framtida problem gå förbi, för det var obekvämt att prata vikt.
I efterhand framkommer det även att trots en direkt uppmaning har läkaren ignonerat problemet, vad är det för skit egentligen?

UtifrÃ¥n tillämpbar mätmetod konstatera att du är inte ”lite överviktig” eller ”har nÃ¥gra extrakilon” utan ”du är rätt och slätt fet och lider av fetma” kanske fÃ¥r en och annan att tänka till och fÃ¥ hjälp med att rädda sig själva.
Jag har märkt att det faktiskt är ganska mÃ¥nga som har svÃ¥rt att se sig själva, visst ser man att man borde ”gÃ¥ ner nÃ¥gra kilon” men inte att det hÃ¥ller pÃ¥ att barka Ã¥t helvete.

Så bort med tabun på orden!
För inte fan är folk sena på att påtala om någon enligt deras tycke är för smala eller har för mycket muskler.

Jag frågar mig om rubriken på Expressens artikel samt artikeln i sig är till för att göra folk förbannade?
Visst den drar verkligen ögonen till sig…
Bullshit och åter bullshit, sensationsjournalistik utan verklighetsförankring.
Vad är en ”non-responder”?
Är det en person som börjar träna och äter mer så denne går upp i vikt?
Men då reagerar ju verkligen den individen på träning eftersom den ökade aptiten säkerligen kommer av att kroppen hamnat på ett underskott kalorimässigt.
Eller är en non-responder en person som inte tränar så mycket som han borde? (vad fasen betyder det)

Och vad menas med att kroppen arbetar mer ekonomisk (ekonomiskt vore väl bättre svenska f.ö.) vid träning?

Ytterliggare en artikel i mängden kvällspressen spottar ur sig och som föder mina aggressioner…